magdjuret

Varför fick jag crohns? Vad är det som gör att unga människor blir sjukare och sjukare? Tyder inte det att det gått snett någonstans, i vårt prestationsinriktade samhälle där stresstålighet är vägen till hälsa? Att pressen och kraven på människor i längden gör dem sjuka?

 

Igår var jag ute på landet hos en god vän. Vi körde hennes vackra häst snygging med en gammal dressin. Det gick i den takten det gick, han lunkade på och vi satt i dressinen och njöt. Då tänkte jag, att ibland skulle jag velat levt då, när inga bilar fanns - när sättet att ta sig fram på var via häst, då man fick ta dagen som den kom och anpassa sig efter naturens skiftningar. När rusningstrafik inte fanns, när den stilla lunken från hästen framför vagnen var det tempo man tog sig fram i.

 

Visst, det är lätt att glorifiera en tid jag inte ens var med i, det var nog rent ut sagt för jävligt att leva då många gånger. Särskilt om en blev sjuk! Men ändå, vart är vi egentligen på väg - idag? Det känns som att det här uppspeedade samhälle bara gör oss sjukare och sjukare, olyckligare och olyckligare. Vi lär oss att prestationer och pengar är vägen till lycka - och glömmer bort att vara i nuet.

 

Min crohns kom som ett oväntat, olyckligt brev på posten. Det ligger inte i släkten - i mina gener. Ändå tänker jag - det var nog inte så oväntat - ändå. Jag har haft en rätt dysfunktionell uppväxt, klarat mig själv tidigt, satt höga krav på mig själv - tidigt. Jag har inte glidit på en räkmacka in i livet, jag har fått stänga inne känslor för att överleva och samtidigt försökt anpassa mig till samhällets speed. Jag har varit en klassisk "duktig flicka" med höga krav på mig själv, bra på att anpassa mig till min omgivning och rådande förhållanden.

 

Jag tror inte att det är en slump att vi blir sjuka. Den ökade stressen i samhället är en faktor, andra kan vara tuffa erfarenheter av livet. Det märker jag också med mina skov och min mage överlag; magen påverkas väldigt mycket av stress, och det senaste skovet fick jag när jag började varava ner en otroligt intensiv och känslomässig höst, då jag tagit tag i många gamla saker i mitt liv. Det var som att magen sa: nu behöver jag lugn, vila, återhämtning...

 

Det kommer att ta tid, men jag kommer bli friskare. Vägen har börjat, och jag har redan lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Det svåraste är det här med tiden. Jag vill gärna ha en quickfix, rusa framåt. Samtidigt vet jag att det är det som i längden gör mig sjuk. Jag behöver lära mig att hantera, inte anpassa mig efter - samhällets tempo. Jag behöver lära mig att ta min kropp och mina känslor på allvar.mindre - och hantera de känslor som kommer. Fortsätta vara postiv och försöka leva i nuet,men jag behöver också lära mig att känna mera, stänga av mindre - och hantera de känslor som kommer.  Sänka kraven på mig själv, vara snäll och förlåtande mot mig själv. Inte vara någon duktig flicka och passa in, för duktiga flickor blir bara sjukare!

 

 

I eftermiddag ska jag köpa en elcykel! En ärtgrön skönhet som kommer hjälpa mig med orken när jag vill ta iväg mig på saker :) Känns väldigt bra, även om det är lite läskigt att köpa något så dyrt som en elcykel (kostar runt 10 000 för en "billig") men min mamma har sponsrat med det mesta, och det kommer kännas så värt när jag kan fara iväg på saker utan att behöva oroa mig för om jag kommer orka ta mig hem igen! Som det har varit de senaste åren har min mage begränsat mycket av min ork, och därmed har jag fått åka buss överallt eftersom jag inte haft kraft att cykla. Vilken frihet det kommer bli att susa fram på elcykeln!

 

Magen har protesterat en del mot helgens intensivitet och har behövt vila ett par dagar. Är ändå så glad och stolt över att jag orkade med allt i helgen, så i skenet av det känns en dipp helt överkomlig. Men framöver ska jag försöka undvika att lägga två fullspäckade dagar på varandra :)

 

 

I fredags höjde jag dosen på entocort igen till 3 tbl, och det verkar som att det hjälper. Har redan fått tillbaka blåmärken på benen, men det kan också bero på att jag röjde runt på Boda Borg i lördags och var på ett testpass i modern dans igår :) Kände direkt när vi låg där och rullade runt på golvet att mina beniga höfter hade behövt kuddar eller hockeyskydd runt sig, och när jag kom hem ser jag att båda höfterna är helt blåslagna.... Men kul var det :)

 

Har kört på hårt i helgen, svårt det där med pauser när det är så kul... Men det har också lett till yrsel och på kvällarna sån trötthet att jag inte orkat tänka, en övertrötthet som gjort det omöjligt att somna utan insomningstablett. Det händer väldigt väldigt sällan att jag tar till detta, nu var det för att jag så gärna ville orka dagen därpå och tankarna bara snurrade kring detta.. Är ofta så, när jag blir övertrött kan jag inte somna. Men inatt sov jag nästan 11 timmat utan tablett :)

 

Innan dansen igår var jag på provapå - yoga. Tyckte inte den kunde mäta sig med den yogan jag gått på innan där ledaren är helt fantastisk, men träffade en kvinna som ger ayurvedabehandlingar till halva priset i september så jag bokade in mig på ett par såna. Känns spännande och rätt i tiden för mig att skämma bort mig lite extra med rogivande behandlingar nu när jag kommer börja arbetsträna snart.

 

Jag har inte ätit så bra på sistone, när magen sagt ifrån. I helgen har det också varit för hektiskt för att jag skulle få i mig ordentligt. Vågade heller inte utmana magen så mycket eftersom jag så gärna velat fortsätta orka efter måltiderna,så det har mest blivit näringsdrycker och lite babygröt... Idag tänkte jag laga ihop soppor så att jag har att bara ta fram, känns viktigt att jag kommer tillbaka till att äta mer vanlig mat och vänjer in magen att äta fler och fler saker.

 

Den där movicolen jag fick för förstoppningen mådde jag mest bara illa av... Hoppas att magen ska sköta sig utan den eller andra laxeringsmedel. Just nu känns det som det, om jag är noga med att få i mig annat som håller magen igång. Jag hoppas att det också var den minskade entocorten som gjorde att jag blev sämre, och att det nu bara kommer att bli bättre. Magdjuret var kanske inte riktigt redo för mindre kortison än....

...alltså. Det här med alla mediciner som jag tar.. Som ger biverkningar, som leder till nya mediciner, som ger nya biverkningar... Min kropp verkar tyvärr extremt känslig för biverkningar! Innan jag fick crohns höll jag mig borta från det mesta i medicinväg. Ville leva så "rent" som möjligt och tog knappt en alvedon. Idag knaprar jag mediciner som andra knaprar karameller, nja inte helt sant. Jag sväljer dom ju, eller injicerar dom...

 

I nuläget är jag ändå så fantastisk glad för alla mediciner som finns, även om jag i längden tror att de också gör att kroppen fortsätter att vara sjuk. Men för mig skulle det innebära sår, ärrbildningar och operation på operation om jag inte hade medicinerna. Känns inte som ett bättre alternativ det heller!

 

Men jag vill försöka minska på de mediciner som går ändå, till exxempel medicinen mot förstoppning, som är en följd av de andra medicinerna jag tar. Aloe vera har fungerat väldigt bra, men sen jag bytte märke (ville testa ett "renare" märke) har det inte hjälpt lika bra. Ska alltså köpa ett skitigare märke nästa gång :P Jag kommer också fortsätta med min Yoga i höst. Där finns många bra övningar för oroliga magar och stressade sinnen. Ett annat knep jag hört är att sitta på huk innan eller när en går på toa: i länder där de sitter på huk är det väldigt sällsynt med förstoppning! Jag vill ju också lära mig mer om ayurveda (utan att dricka deras drycker). Känner mig oerhört peppad och tror verkligen att jag kommer må bättre överlag om jag verkligen går in för att lära mig mer om olika sätt för att få kroppen att må så bra som möjligt.

 

Jag ser redan framför mig att jag en dag kommer bli medicinfri. Det är verkligen en dröm jag har...och en dag, då kommer den bli sann!

Det första jag ser på förpackningen med movicol: ta inte denna om du har en inflammatorisk tarmsjukdom! Nähä... För sent att ringa gastro idag, så jag chansar under helgen. Det är ju ändå en gastroläkare som skrivit ut medicinen så... Det var ett pulver som ska lösas upp i vatten. Sen kan en tillsätta saft om en vill. Det ville jag, upptäckte jag snabbt. Ganska mycket saft... Att dricka movicol var lite som att dricka olika laxeringsmedel innan undersökningar av tarmen, men i mycket mindre mängd - och antagligen inte lika starkt. Det satte dock igång en känsla av illamående ganska snart, plus en uppblåst mage som nu kändes ännu mindre sugen på att äta än innan... Nåja, får ge det en chans iaf. Fick ut en provförpackning att testa över helgen, det var nog bra eftersom det är många mediciner som min mage inte gillar!

 

Hoppas hoppas hoppas magen och energin håller sig i schack i morgon! Får ladda upp med många näringsdrycker och ett gott humör för då bär det förhoppningsvis av till Bodaborg - lek&äventyrsborgen för vuxna och barn :)

Ska få ett nytt hjälpmedel mot min förstoppade mage: Movicol. Det ska ge mindre biverkningar än laxoberalen jag tar nu och än lakktulosen som jag inte tål. Jag hoppas på att movicolet ska hjälpa snabbt och smärtfritt så jagkan börja äta mer igen! Och gå och leka på bodaborg på lördag :) I nuläget mår magdjuret bäst utan mat med vätska och näringsdryck istället. Resten av kroppen tycker att det är lite fattigt och reagerar med att bli trött och sleten.

 

Förstoppning är en ganska vanlig biverkning av flera mediciner jag tar, inklusive humira. Jag har alltid, sen jag var miniliten, haft problem med förstoppningar så det förvånar mig inte att jag ofta får just denna biverkningen. Ser fram mot att det ska lösa upp sig så min resa mot toppen får fortsätta :)

Ibland har jag svårt att veta vad som är vad. I morse kändes allt bra, men någon stans i kroppen satt en diffus känsla av oro. När jag sen var ute och plockade blåbär växte den, känslan av olust - och jag tänkte att jaha, det är väl sorgen som kommit ifatt mig nu när jag har mer energi. Sorgen över magen, många månaders totalisolering och orkeslöshet, sorgen över att den aldrig få må riktigt bra, magdjuret. Försökte gråta, men det ville inte komma några tårar. Med suget, känslan av olust kvar i magtrakten tog jag en näringsdryckspaus. Då kom det. Illamåendet, magmullret och insikten om att jag måste ta mig hem, nu. När jag kom hem stupade jag i säng med en illamående och ond mage och nu hade jag övergivit den eventuella känslan av sorg. Kanske hade den satt sig där, i magen. Eller så var det, som så många gånger förr, jag som vägrade gå med på känslan av ett stundande maguppror och försökte få det till att bli något annat, mer hanterbart. Kanske både och.

 

Nu ligger jag i alla fall här återigen i sängen med Missan intill mig. Ett bakslag igen, troligtvis har inte förstoppningen släppt helt för det känns omöjligt att få i mig något och tecknen är bara alltför välbekanta. Får ställa in dagens aktiviteter och ta laxeringsdroppar ikväll igen, slutade nog med dom för tidigt ändå. Jag blir så glad när det väl börjar vända att jag får nån slags övertro till magdjurets kapacitet och slutar med hjälpen i förtid...

 

 

var ett helvete... Hade så ont att jag knappt sov nåt och inga tabletter hjälpte. Ville kräkas av smärta men upp kom bara äckligt tablettslem... Nu känns det lite lugnare, inte så att jag kan sova men inte så att jag ligger och vrider mig eller behöver spy heller. Försöker få i mig lite te och sen kanske lite näringsdryck... Fan fan fan vad jag är trött på sånt här, trodde som att det var över med sna här smärtor och nätter nu! Undrar om jag är förstoppad igen eller vad det är... Om det blir värre igen får jag väl åka in, kan ju va farligt om det är stopp nånstans. Annars ringer jag gastro det första jag gör i morgon samt ökar på min entocort till full dos igen. Känns som att magen havererat mer och mer sen jag tog bort en tablett, så ja får väl leva med blåmärksben ett tag till ifall det är det som krävs! Nu kommer ett par av de finaste förbi i allfall, kommer säkert få mig på bättre humör :) Kram!

Smärtan. Den bekanta, igenkännbara - sugande, svidande. Sätter stopp för maten, rörelsen och för en stund hoppet. Ikväll är den här, och ögonen fylls av tårar och snabba bilder av tidigare smärtor, långa ändlösa smärtperioder. Låter tårarna komma och bilderna vina förbi. Sen tänker jag att den här smärtan, som jag har ikväll, den kommer jag vinna över - säkert redan till i morgon. Det behöver inte gå så lång tid, jag har blivit så mycket bättre, orkar så mycket mer - och det här är bara ett litet bakslag, en parantes. Jag har kämpat mig genom så jävulskt mycket smärta och illamående att den nu ikväll bara är en liten liten fis i universum. Likväl så är den i mig just nu och håller mig vaken. Redan i morse fanns den där latent, men jag vägrade lyssna på den och körde på ändå. Nu har jag än en gång lärt mig att jag mår bäst av att lyssna på min kropp och ta den på allvar istället för att inte låtsas av välbekanta signaler. Jag lär mig hela tiden av och om min kropp men det är fan inte så kul alla gånger. Jag vill ju så gärna vara i en stark kropp som orkar allt det själen och huvudet vill!

 

Men nu ska jag ta en värktablett och försöka somna in. Att sova är det bästa sättet att läka ihop missnöjda sinnen  och magdjur. I morgon är en ny dag av starka viljor, envishet och inlyssning av magdjur och ork. Jag hoppas alla vinner.

 

Sov sött slumrande syrsor, stressade storstadsbor samt snittsiga småkakor.

 

I morgon är en annan dag!

Att berätta eller inte berätta, det är frågan. Hur gör ni? Jag brukar oftast vara väldigt öppen med att jag har crohns - eftersom det påverka mitt liv så pass mycket är det svårt att dölja... Hur skulle jag annars förklara för omgivningen varför jag inte kan äta saker, varför jag så ofta blir trött, varför jag varit borta så mycket från arbetslivet eller varför jag måste springa på dass stup i kvarten?

 

Det är inte alltid jag känner mig så bekväm med att vara öppen med min sjukdom, men motsatsen är ännu värre - att försöka bita ihop och hålla uppe en frisk och käck fasad när jag egentligen bokstavligt talat mår skit. Att bita ihop för mycket gör i allafall att jag känner att jag mår ännu sämre - både fysiskt och psysiskt.

 

Men visst, det finns ju situationer som jag verkligen önskar att jag kunde hålla min sjukdom hemlig. På nya arbetsplatsen. Inför nya bekantskaper. På första daten... Men allvarligt. Hur hållbart skulle det vara att försöka mörka det, i längden? Jag kan förstå att de lyckligt lottade som knappt har problem med sin sjukdom väljer att inte berätta på arbetsplatsen tex, men för mig har det sällan funnits några alternativ - i allafall inte om jag ska ha fortsatt regelbunden kontakt med personerna ifråga. Folk omkring mig skulle verkligen fått anledning till att undra och spekulera om jag inte varit öppen med min sjukdom... Den är, tyvärr - en del av mig. Men det är en väldigt, väldigt liten del - jag är SÅ mycket mer, även om sjukdomen i perioder tränger sig på och begränsar mer och mer av mitt liv.

 

 

Äntligen en dag som jag fullt ut orkat njuta av augustivärmen!! Att ligga på stranden varvat med plaskande i vattnet passar mig perfekt just nu. Har njutit av solen som gett värme åt hela min annars ganska frusna kropp, det känns helande för magdjuret att bli sådär genomvarm! Solkräm då? Naturligtvis! Styrka 30 över hela kroppen, bättras på nån gång i halvtimmen :) Inga röda märken och risktaganden här inte :P

 

Hade också bullat upp med ordentligt med matsäck. Min mage har gjort mig till en mycket redig kvinna på den fronten; vart jag än ska ser jag till att ha med mig ordentligt med proviant. Jag behöver äta lite men ofta så det blir fikande lite varstans:"Jag äter, jag äter, jag äter, jag äter - äter överallt! På bussen, på stranden, på discot, på turen jag äteeeer!!!" :)

Det hjälpte att dansa punk, idag känns magen och humöret bättre :) Misstänker att delar av magens svacka de senaste dagarna också kan ha att göra med mitt nya försök med ayurveda-drycker (olika örter och kryddor som ska ligga i blöt över natten o vatten). Drycken som jag blivit rekommenderad gör mig förstoppad, trots att jag tar mycket mindre än jag blivit rekommenderad. Men min mage är hyperkänslig mot allt nytt och obekant, så jag tror de här dryckerna blev för mycket. Ska använda kryddorna i mina soppor istället, i små mängder :)

 

Ska inte på den där a-vedakonsultationen iaf, blir för mycket att resa iväg till den nu. Dessutom var den väldigt dyr. Har redan fått avboka en resa till Norge pga magen, nu avbokar jag den söderöver också. Magdjuret vill ha lugn och ro och inte flacka runt, den har alltid blivit sämre av att resa. Lite trist, eftersom jag älskar det! Om det inte varit för min mage hade jag antagligen befunnit mig på andra sidan jorden titt som tätt... Magdjuret har istället hjälpt mig att rota mig på ett ställe, vilket jag faktiskt också ser som något positivt!

 

Nu vet jag att jag ska vara försiktig med krydddryckerna. Däremot kommer jag fortsätta följa en del andra råd - som att inte dricka vatten tillsammans med mat och helst dricka varmt/ljummet vatten, äta varm hemlagad mat med så lite tillsatser som möjligt, undvika socker samt fortsätta göra olika övningar för att minska stress. Vill även lära mig mer om vilken mat som är bra för just mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har jag vilat på heltid i två dygn. I morse tog jag mig iväg till affären för att handla mat. Jag känner av magen mycket mer igen och vet inte vad det är, varför. Jag är förkyld också, det kan ju påverka magen negativt - men den började gå neråt igen redan innan förkylningen kom. Har tagit blodprover och kalprotektin, de har gått ner och ser bra ut. Frustrerande när maghälsan inte alltid syns på proverna, även om det är skönt att de är bättre. Min läkare ska ringa nu iaf, får se vad han har att säga. Jag äter och sprutar i mig så himla mycket mediciner nu så det finns typ inga fler att ta. Samtidigt kan en del av medicinerna ge biverkningar som till exempel buksmärtor...onda cirkeln igen. Helst av allt vill jag bara bli av med alla mediciner och att magdjuret ska funka ändå, men inser ju att det är rätt uteslutet just nu. Då kan jag väl i allafall fortsätta att må bättre av medicinerna och inte sämre igen????

 

Är just nu rätt sur på magdjuret som inte skärper sig. Ska sätta på punk och hoppa runt och banka fötterna hårt i golvet en stund, det brukar hjälpa för att få ur sig lite frustration. Men helst av allt skulle jag vilja ha en fet boxsäck att avreagera mig på!

Förkylningen som aldrig riktigt släpper hänger kvar i kroppen, likaså den instabila magen. Vissa dagar känner jag mig bättre och då passar jag - som igår - på att gå på spa och bada i diverse bassänger och bastus, samt att efter ett långt blåbärsplockningspass lägga mig mitt i blåbärsskogen och skrika för full hals med en lika galen vän. Så lite får jag nog skylla mig själv också...resten skyller jag på humiran samt mitt dåliga immunförsvar.

 

Jag har svårt med det här, att begränsa mig när jag mår bättre för att min kropp ska må fortsatt bra. Tycker att jag få begränsa mig så mycket ändå på grund av magdjuret. Sen glömmer jag gärna bort att jag någonsin mått dåligt och vad magens begränsningar är bättre dagar/perioder. Det är ju väldigt positivt på ett sätt, att jag kan lägga smärta och lidande bakom mig och leva i nuet. Det negativa är att jag glömmer bort att ta hänsyn till att magen och resten av kroppen så lätt kan bli sämre när jag för stunden mår bättre. Så jag kör på, tills magen och kroppen säger stopp - väntar tills jag mår lite bättre - och så kör jag på igen... Jag vill ju så gärna göra saker, uppleva saker utan att behöva tänka på magdjuret, och samtidigt är det en av mina största utmaningar - att faktiskt försöka förhålla mig till magen även bättre och intensivare perioder.

 

Idag är det en sämre dag, säkerligen delvis till följd av gårdagens utsvävningar. Ska lägga mig och läsa en bra bok och ta det lugnt idag, så att jag kan bli bättre och orka fara ut på nya äventyr...

 

 

Nu har jag lånat boken "Ayurveda-för ditt sinne" på biblioteket och börjat läsa. Först reagerade jag på att den var så biologistisk och flummig, det pratas mycket om att en föds in i en viss dominerande "dosha"(typ av kropp, sinne etc) som är beroende av när reproduktionen ägde rum och att ens dominerande dosha finns med en hela livet. Jag tänker att en del finns ju med när en föds, men att det också är mycket sociala omständigheter som formar främst den psykiska utvecklingen. Jag tycker inte heller om generaliseringar, som det lätt blir när det talas om olika kroppstyper etc. Dessutom känns det som att författaren när han talar om kärlek utgår från kärleken mellan man och kvinna hela tiden. En väldigt normativ syn alltså, jag undrar vad han kommer ge mig för råd om jag går på konsultation - jag kommer ju inte nicka och le precis om han börjar snacka om hur viktigt det är att hitta mannen i mitt liv ;P Nåja, han är isf inte den enda proffesionella förespråkaren av heteronormen som jag mött så det ska jag väl kunna hantera!

 

Det intressanta är att när de olika doshorna beskrivs, både fysiskt och psykiskt med sina styrkor och sårbarheter känner jag så väl igen mig! Det finns tre olika doshor - Vata, Pitta och Kapha. Alla har lite av alla i sig men någon eller några är dominerande. De kan också lätt hamna i obalans och detta ger sig då  uttryck på olika sätt i kroppen och psyket beronde på vilken dosha som är i obalans. För att balansera upp doshan rekommenderas en äta olika mat beroende på dosha och problem. När jag läste om maten som rekommenderades för att återfå mer balans i min dominerande dosha (vata) känner jag igen mig i mycket av den mat som mitt magdjur tycker om. Vatan rekommenderas också vara försiktig med hård fysisk träning då hon lätt blir sjuk och trött annars (stämmer precis!) och även den psykiska biten stämmer in på mig, känns nästan lite läskigt...

 

Här kan du kolla vilken/vilka dosha som stämmer mest överens med dig: http://www.ayurvedaguiden.se/ayurveda-test/

 

Nåja. Jag ska nog gå på en konsultation med denna mannen också. Tänker att han kan ge mig mer råd kring vad som är bra att äta för mig till exempel. Jag har fått råd innan på olika ört/krydd-drycker som är bra för mig, men har inte hunnit testa dom tillräckligt eftersom mitt jävulsskov kom och magen då inte tålde att experimenteras med överhuvudtaget. Ska ta tag i dryckerna snart nu också, när magdjuret lugnat sig lite:)

 

Jag tänker, trots min skepsism -att Ayurveda kan vara bra för kroppen och sinnet överlag, och förhoppningsvis hjälpa magdjuret att må lite bättre. Däremot är det ju ingen mirakelkur, man får nog kämpa och lägga ner ganska mycket tid för att komma in i det. Men jag känner mig peppad och tänker att jag ska ge det en chans, med små steg i taget! Som ni redan kanske förstått sväljer jag dock inte hela paketet ;P

 

 

Igår sa magen ifrån - och sen resten av kroppen. Förkyld, med missnöjt magdjur och ont i hela kroppen sitter jag nu och vill göra en massa saker som jag inte orkar. En av de mindre ansträngande sakerna är att åka buss till biblioteket för att låna Janesh Vaidyas bok om ayurveda. Har nämligen fått en tid med honom (fick hoppa före en lång kö) och vill gärna läsa pålite innan jag tackar jag eftersom det var en mycket dyr konsultation han hade att erbjuda. Får se om jag tar mig till biblo, skulle passa bra en dag som denna att skumläsa hans bok lite.

 

I morgon är det dags för humira. Men om kroppen ska bete sig på det här viset får jag kanske vänta någon dag, tills viruset eller infektionen eller vad det nu är har gett med sig.

 

Nej, nu ska jag peta i mig ett par alvedon och se om värken släpper lite. Återkommer med reflektioner kring boken senare - om jag nu tar mig dit för att låna den!

Back on track efter en festival där jag blev liggandes med magont istället för att dansa runt barfota i leran. Ja, ja - tänker att det varit lite mycket på sistone och att magdjuret reagerade på det. Tur att jag hade fixat festivalboende dé lux och kunde vila torrt och mjukt inne på en madrass i en lägenhet istället för blött och smärtsamt i ett tält på ett liggunderlag...

 

Idag var jag ute i skogen och upptäckte alla blåbär som kommit. Nu ska det plockas här framöver, ladda upp frysen med det bästa bäret för magdjuret. Blåbär ska ju vara bra mot allt möjligt, också mot Crohns - så jag fyller på frysen med blåbär på sensommaren/hösten för att ha under resten av året (eller ja, så långt det räcker...) Min mage och mun har altid gillat blåbär, ett extra plus att de är nyttiga och bra mot Crohns!

 

Jag har också beställt en bok om ayurveda till min svåger som fyller år snart. Det blev "Ayurveda - för ditt sinne" av Janesh Vaidya. Den lät riktigt bra (hoppas den är det nu...), reserverade den till mig själv på biblo också :) Janesh reser runt i värlen och föreläser om ayurveda. I september kommer han norrut till mina trakter - då ska jag försöka gå och lyssna! Jag har ju varit på en ayurvedakonsultation förut - hos Peter Ljungsberg i Stockholm. Jag tyckte det gav mig mycket, men blev ändå sugen på att gå på en till, hos Janesh - för att se hur de skiljer sig åt och om de ger mig liknande råd! Sen kan jag ju ta det bästa av det bästa av råden, helt enkelt de som känns bäst för mig :)