magdjuret

Tredje dagen efter dansnatten, och jag är fortfarande däckad. Jag vet inte vad det är jag fått, antagligen nått virus som också gått åt magen. Sen dansen har jag haft följande symptom: ont i magen, illamående, aptitlöshet, huvudvärk (bihålorna?), yrsel, trötthet, ont i kroppen, halsont, bröstont. Just nu känns det ju som att dansen inte riktigt var värt allt detta, men det hade kanske kommit ändå? Är det en förkylning igångtriggad av humira igen, eller vad kommer det här djävulsskapet ifrån??? Igår var symptomen mest centrerade till magen, idag har de flyttat upp till bröstet, halsen, huvudet.... Hoppas på att få i mig lite mer att äta idag iaf, då magen känns något bättre. Igår hade jag så ont och mådde illa att jag fick kolla på Glee hela dagen för att stå ut. Nu drömmer jag att mitt liv ska bli mer musikal och mindre sjukhusserie ;)

 

Sen jag ökade på min tid och mina dagar på arbetsträningen har jag varit mycket mer sjuk, så idag har jag kontaktat min kontaktperson på AF om att trappa ner lite igen. Hoppas det kommer göra att kroppen är mer på min sida igen....

 

 

Jag blir hela tiden bättre och bättre på att lyssna på min kropp osh inte ta helt slut på mig. Men när det gäller dans är jag inte riktigt där än. När jag är ute och dansar dansar jag mer än de flesta (hela tiden) livligare än de flesta (galendans) och längre än de flesta (från att stället öppnar tills de stänger). Inatt var en sån dansnatt, jag dansade tills jag var så yr så att jag knappt kunde stå - och då stängde stället snart.

 

Lite får jag alltså skylla mig själv såhär dagen efter då yrseln inte släppt, förkylningen är sämre, kroppen mörbultad och som en degklump och magen åmakar sig. Men samtidigt: jag måste väl också få ha lite kul och inte va så jävla förnuftig jämt! Hoppas nu på att kroppen repar sig tills i morgon samt att dansendorfinerna sitter i länge :D

Idag fick jag en tidning från svenska kyrkan hem i brevlådan. Jag är inte kristen, men i just denna lokala tidning brukar det finnas en bredd och en del bra artiklar. Denna gång om en ung kvinna med crohns som fick operera bort tarmen och få en påse på magen. Hon har en blogg som jag nyss kollade in, där hon skriver om sitt intresse för mode, sitt liv som småbarnsmamma, sin tro och sin kamp med crohns. Kolla in den, jag tycker den är riktigt bra, trots att jag varken är troende eller modeintresserad :) Hon är en sån där modig och fantastisk person som vågar skriva om det svåra och underbara på en gång. stinastil.se heter bloggen (jag vet, jag är kass på att länka ;).

 

Jag är ju ingen blogglover som lägger ner en massa tid på min blogg elller kollar in och läser en massa andra bloggar men det finns två som jag följer : tinasmagmat.se och jagochminmage.wordpress.com

 

Igår tog jag humira igen efter att ha väntat ut envis förkylning några dagar, med magkrångel som följd. Idag har jag (återigen) ont i halsen, bröstet samt känner mig förkylningsmatt. Pest eller kolera var det ja.... Men solen lyser, sommaren är här, och jag har en madrass på balkongen! Det är lyx för en utmattad kropp efter en lång arbetsvecka :)

Senaste tiden har jag blivit tröttare igen. Jag är van att vara mycket trött, men när det blir sämre blir jag ledsen och lite orolig. Kommer jag alltid vara såhär trött, eller kommer det gå över? Att börja googla kring kronisk trötthet som min läkare skrivit i ett läkarintyg gjorde inte saken bättre....

 

Nu har jag haft nåt virus en vecka drygt, vilket gjort mig ännu tröttare. Men jag är ju också sjuk så himla ofta (förkyld) så det känns nästan som ett normaltillstånd att deala med den förlamande dimtröttheten.

 

Magen har också gjort mer ont de senaste dagarna. Varje morgon har jag vaknat med ett illamående och en krampande ballongmage. Eftersom jag är så liten annars, ser jag typ gravid ut. Ballongmagen brukar hålla i sig hela dagen då magen är i sämre skick, den smärtar mer och får lättare kramper. Eftersom minsta press mot magen såna här dagar gör den mycket sämre klär jag mig i tights,elastiska kjolar och stora tröjor om jag ska någonstans där mysbyxor inte känns lämpligt - hårda jeanslinningar är inte att tänka på (även om de sitter under magen som på mina baggyjeans) och jag är tyvärr inte så mycket klänningstjej som jag skulle önska att jag var. Det bästa vore att ha en Onepiece, men tyvärr skulle jag nog inte känna mig så bekväm med att gå utanför dörren i en sån ;)

Idag har jag testat något jag redan testat och mått dåligt av. Ägg. Yuäck, tycker verkligen det är äckligt och känns fel - men vore så skönt om min mage kunde tåla detta när den inte klarar av baljväxter så bra. För att testa med minimal dos och samtidigt minimera smaken, lukten och formen av ägg blandade jag i ett halvt vispat ägg i en pannkakssmet av bovete & rismjöl. Gjorde sen runt 10 plättar, varav jag åt 3. Har alltså fått i mig ca 1/3 av ett halv ägg totalt - alltså 1/6:s ägg. En timme efter detta intag börjar jag må illa och få frossa. Får se hur detta utvecklar sig, jag tänker ge min mage ett litet äggpakets chans att vänja sig. Om den inte gjort det vid upprepade tillfällen, eller om den reagerar alltför kraftigt innan paketet är slut är det bevisat: min mage tål inte ägg. Eller äggula, äggvita har jag ju faktiskt klarat av i quornprodukter.

 

Som vegan i hjärta och själ, men icke nu i magen - så känns det inte som en jätteförlust att inte tåla ägg. Som en crohnare med en mage som reagerar mot det mesta vore det dock skönt att ha som back-up protein när baljväxter är svårt.

 

Även om jag försökte dölja äggsmaken med bananer, kanel, bovetemjöl och salt i smeten lyckades den på nåt vis tränga igenom. Det gick väl ok när jag väl åt, men nu efteråt känns bismaken i hela munnen. Just nu har jag väldigt svårt att förstå hur någon kan uppskatta denna produkts smak i någonting - men det är väl en vanesak. Nej nu börjar magen krampa också. Dags att gå på toa, och sen borsta tänderna.....

Sen jag fick crohns har många nära och kära kommit med välmenande råd och tips för vad jag kan testa för att må bättre. Själv har jag (mer eller mindre) accepterat min sjukdom och att jag behöver rätta mitt liv en del efter den - men det verkar vara svårare för andra att förstå och acceptera. De vill hjälpa mig frisk, för att de älskar mig. Jag vet att de bara vill mitt bästa, men ibland kan det bli lite för mycket. Massa råd som jag inte kan, orkar eller har råd att följa blir lätt ett stressmoment för mig. För tänk om det ändå skulle få mig att må bättre? Eller det här? Eller det där.....

 

Om jag hade råd och kraft så skulle jag inte göra annat än att testa alternativa metoder för att bli frisk. Särskilt om det fanns garanti om att bli bättre. Men det finns det inte, och jag har inte pengarna eller kraften att prova allt - så jag får ta små steg i taget i mitt sökande.

 

Just nu provar jag akupunktur, och tycker inte att det gett mig några märkbara resultat (ännu). Ska prova några gånger till innan jag lägger ner det. Eftersom jag knaprar och sprutar i mig massor av mediciner som bland annat attackerar mitt immunförsvar tänker jag att det behövs längre tid för mig att uppnå nåt slags resultat med alternativa metoder. Kanske ska jag höra om jag kan börja minska ner på mina mediciner snart? Vågar jag ta den risken, att magen blir sämre igen? Jag vill inte ha en bråkig magsommar, så kanske till hösten. Just nu känns allt smått förvirrat och i huvudet ställer jag de olika alternativen för och emot: Skulle jag bli mindre sjuk (förkyld) om jag minskade på medicinerna? Skulle magen isf palla det, eller skulle den krackelera igen? Skulle jag må bättre om jag gjorde ännu fler radilkala förändringar i min kost? Eller om jag köpte (ännu fler) tillskott för dyra pengar? Skulle mitt liv förändras totalt om jag åkte till ett ayurvediskt hälsocenter i Indien ett par månader?

 

Jag tror att det finns det något därute som faktiskt kan hjälpa mig att lindra mina magproblem. Men det blir en stressfaktor när det finns så många dyra vägar att gå och att det tar tid att hitta rätt. Jag är för otålig och fattig för att pröva mig fram, samtidigt som en del av mig känner att den måste ta chansen.

Innan jag blev sjuk så hade jag varken tv eller dator. Jag hade aldrig följt en tv-serie. Jag gjorde en massa andra saker, och så läste jag.

 

Idag är Tv-serier på datorn min räddning i sämre perioder och dagar när jag inte ens orkar läsa. Det är inte ett intresse utan ett tidsfördriv som hjälper mig genom sjukdomsdagar. Bättre dagar är jag inte det minsta sugen på att sätta mig framför en serie ;)

 

Är inne på tredje seriedagen nu. Ont i bröstet, huvudet och magen. Humira i söndags, sen bröt det ut. Jag är lätt less på mitt kassa immunförsvar och börjar fundera på hur länge jag behöver fortsätta med Humira. Men utan den blir min mage sämre, det märker jag när det är tid för nästa spruta. Svårt val, men just nu är magren prio 1.

Jag gillar att laga mat. Jag gillar också att göra många andra saker. Nu när jag nu arbetstränar samt ibland gör andra saker, som idag då jag som man så bör på 1 maj varit ute i vårsolen och demonstrerat - så finns inte orken kvar där till den där viktiga matlagningen.

 

Min mage gillar inte hel & halvfabrikat - och ofta är jag så trött efter en arbetsdag, även om jag slutar 15 - att middagen allt oftare blir baserad på nudlar (ris eller mungböns) och avocado. Det känns trist att ägna hela helgerna till storkok, men jag kanske får börja prioritera detta lite mer än vad jag gör. Så att jag har lite att välja på i veckorna när jag är för slut!