magdjuret

Varför fick jag crohns? Vad är det som gör att unga människor blir sjukare och sjukare? Tyder inte det att det gått snett någonstans, i vårt prestationsinriktade samhälle där stresstålighet är vägen till hälsa? Att pressen och kraven på människor i längden gör dem sjuka?

 

Igår var jag ute på landet hos en god vän. Vi körde hennes vackra häst snygging med en gammal dressin. Det gick i den takten det gick, han lunkade på och vi satt i dressinen och njöt. Då tänkte jag, att ibland skulle jag velat levt då, när inga bilar fanns - när sättet att ta sig fram på var via häst, då man fick ta dagen som den kom och anpassa sig efter naturens skiftningar. När rusningstrafik inte fanns, när den stilla lunken från hästen framför vagnen var det tempo man tog sig fram i.

 

Visst, det är lätt att glorifiera en tid jag inte ens var med i, det var nog rent ut sagt för jävligt att leva då många gånger. Särskilt om en blev sjuk! Men ändå, vart är vi egentligen på väg - idag? Det känns som att det här uppspeedade samhälle bara gör oss sjukare och sjukare, olyckligare och olyckligare. Vi lär oss att prestationer och pengar är vägen till lycka - och glömmer bort att vara i nuet.

 

Min crohns kom som ett oväntat, olyckligt brev på posten. Det ligger inte i släkten - i mina gener. Ändå tänker jag - det var nog inte så oväntat - ändå. Jag har haft en rätt dysfunktionell uppväxt, klarat mig själv tidigt, satt höga krav på mig själv - tidigt. Jag har inte glidit på en räkmacka in i livet, jag har fått stänga inne känslor för att överleva och samtidigt försökt anpassa mig till samhällets speed. Jag har varit en klassisk "duktig flicka" med höga krav på mig själv, bra på att anpassa mig till min omgivning och rådande förhållanden.

 

Jag tror inte att det är en slump att vi blir sjuka. Den ökade stressen i samhället är en faktor, andra kan vara tuffa erfarenheter av livet. Det märker jag också med mina skov och min mage överlag; magen påverkas väldigt mycket av stress, och det senaste skovet fick jag när jag började varava ner en otroligt intensiv och känslomässig höst, då jag tagit tag i många gamla saker i mitt liv. Det var som att magen sa: nu behöver jag lugn, vila, återhämtning...

 

Det kommer att ta tid, men jag kommer bli friskare. Vägen har börjat, och jag har redan lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Det svåraste är det här med tiden. Jag vill gärna ha en quickfix, rusa framåt. Samtidigt vet jag att det är det som i längden gör mig sjuk. Jag behöver lära mig att hantera, inte anpassa mig efter - samhällets tempo. Jag behöver lära mig att ta min kropp och mina känslor på allvar.mindre - och hantera de känslor som kommer. Fortsätta vara postiv och försöka leva i nuet,men jag behöver också lära mig att känna mera, stänga av mindre - och hantera de känslor som kommer.  Sänka kraven på mig själv, vara snäll och förlåtande mot mig själv. Inte vara någon duktig flicka och passa in, för duktiga flickor blir bara sjukare!