magdjuret

Förkylningen som aldrig riktigt släpper hänger kvar i kroppen, likaså den instabila magen. Vissa dagar känner jag mig bättre och då passar jag - som igår - på att gå på spa och bada i diverse bassänger och bastus, samt att efter ett långt blåbärsplockningspass lägga mig mitt i blåbärsskogen och skrika för full hals med en lika galen vän. Så lite får jag nog skylla mig själv också...resten skyller jag på humiran samt mitt dåliga immunförsvar.

 

Jag har svårt med det här, att begränsa mig när jag mår bättre för att min kropp ska må fortsatt bra. Tycker att jag få begränsa mig så mycket ändå på grund av magdjuret. Sen glömmer jag gärna bort att jag någonsin mått dåligt och vad magens begränsningar är bättre dagar/perioder. Det är ju väldigt positivt på ett sätt, att jag kan lägga smärta och lidande bakom mig och leva i nuet. Det negativa är att jag glömmer bort att ta hänsyn till att magen och resten av kroppen så lätt kan bli sämre när jag för stunden mår bättre. Så jag kör på, tills magen och kroppen säger stopp - väntar tills jag mår lite bättre - och så kör jag på igen... Jag vill ju så gärna göra saker, uppleva saker utan att behöva tänka på magdjuret, och samtidigt är det en av mina största utmaningar - att faktiskt försöka förhålla mig till magen även bättre och intensivare perioder.

 

Idag är det en sämre dag, säkerligen delvis till följd av gårdagens utsvävningar. Ska lägga mig och läsa en bra bok och ta det lugnt idag, så att jag kan bli bättre och orka fara ut på nya äventyr...