magdjuret

Sen jag fick crohns har många nära och kära kommit med välmenande råd och tips för vad jag kan testa för att må bättre. Själv har jag (mer eller mindre) accepterat min sjukdom och att jag behöver rätta mitt liv en del efter den - men det verkar vara svårare för andra att förstå och acceptera. De vill hjälpa mig frisk, för att de älskar mig. Jag vet att de bara vill mitt bästa, men ibland kan det bli lite för mycket. Massa råd som jag inte kan, orkar eller har råd att följa blir lätt ett stressmoment för mig. För tänk om det ändå skulle få mig att må bättre? Eller det här? Eller det där.....

 

Om jag hade råd och kraft så skulle jag inte göra annat än att testa alternativa metoder för att bli frisk. Särskilt om det fanns garanti om att bli bättre. Men det finns det inte, och jag har inte pengarna eller kraften att prova allt - så jag får ta små steg i taget i mitt sökande.

 

Just nu provar jag akupunktur, och tycker inte att det gett mig några märkbara resultat (ännu). Ska prova några gånger till innan jag lägger ner det. Eftersom jag knaprar och sprutar i mig massor av mediciner som bland annat attackerar mitt immunförsvar tänker jag att det behövs längre tid för mig att uppnå nåt slags resultat med alternativa metoder. Kanske ska jag höra om jag kan börja minska ner på mina mediciner snart? Vågar jag ta den risken, att magen blir sämre igen? Jag vill inte ha en bråkig magsommar, så kanske till hösten. Just nu känns allt smått förvirrat och i huvudet ställer jag de olika alternativen för och emot: Skulle jag bli mindre sjuk (förkyld) om jag minskade på medicinerna? Skulle magen isf palla det, eller skulle den krackelera igen? Skulle jag må bättre om jag gjorde ännu fler radilkala förändringar i min kost? Eller om jag köpte (ännu fler) tillskott för dyra pengar? Skulle mitt liv förändras totalt om jag åkte till ett ayurvediskt hälsocenter i Indien ett par månader?

 

Jag tror att det finns det något därute som faktiskt kan hjälpa mig att lindra mina magproblem. Men det blir en stressfaktor när det finns så många dyra vägar att gå och att det tar tid att hitta rätt. Jag är för otålig och fattig för att pröva mig fram, samtidigt som en del av mig känner att den måste ta chansen.