magdjuret

än en gång vikten av att ta livet i min egen takt, med pauser. Jag är inte en person som saknar vilja och lust - snarare tvärtom. Då gäller det att se upp så att det inte blir för mycket, särskilt om man har en kropp som min.

 

Jag kan gå till jobbet även om förkylningen sitter kvar i kroppen, om jag tar det lite lugnt. Jag kan också gå dit i ovanstående tillstånd, och efter att ha sovit enbart 4 timmar pga bland annat en bökig mage. Vad jag däremot inte kan är att lyckas prestera något vidare på ovanstående jobb (arbetsträning) under dessa omständigheter, jag kan inte heller förvänta mig något annat än att jag säckar ihop som en hög på sängen vid hemkomsten och inte orkar lyfta ett finger på resten av dagen.

 

Ändå hade jag förhoppningen, ända tills fallet mot sängen skedde - om att avsluta dagen med kreativa projekt och barnpassning utanför stan. Jag lär mig varje dag... Min vilja finns nästan alltid där, och det känns ju fantastiskt, men det är också skönt att känna mig tacksam (oki, det kanske var att överdriva - men det känns OK iaf) och inte bitter över vad min kropp lär mig. För så är det inte alltid, många gånger har lärdomarna surt tagits mot av en ledsen och frustrerad jag... 

 

Vilavilavilavila kroppen magen sinnet. Sovasova natten. I morgon hoppas jag blir en dag fylld av kreativitet!