magdjuret

Jag har fått vänja mig med att ställa in saker som jag planerat pga min mage. Det kan vara jobb, kurser, resor, fritidsaktiviteter, möten, behandlingar eller att träffa vänner. Det som känns jobbigast är när jag behöver lämna återbud till vänner om och om igen. Mina vänner vet att jag aldrig kan veta säkert att jag kan när vi bokar upp något, att magen och tröttheten i slutändan får avgöra. Ändå så känns det så tungt varje gång jag måste ställa in något vi bestämt att göra tillsammans, som att jag inte räcker till, fast att jag vet att mina nära vänner förstår och inte ser det så.

 

Det är svårare med nyare vänner. Ikväll hade jag och en ny vän bestämt att vi skulle göra yoga ihop, men som det ser ut nu blir det inte av. Det är inte första gången jag behövt ställa in och min nya vän börjar nog vänja sig så smått, men det gör det inte enklare. Jag vill ju så gärna vara den där vännen som inte behöver ställa in, som orkar, som är frisk. Men nu är det inte så, och det får ändå lov att vara OK. På ett sätt har det också gjort att mina närmaste vänner är såna som jag vet alltid kommer finnas där - no matter what. I sjukdom, glädje, sorg, ilska och panik har vi funnits där för varandra, det har inte alltid varit lätt - men det har också stärkt våra relationer.

 

So take it or leave it - jag är en sån som behöver ställa in saker när min kropp säger ifrån. Det får både jag och mina vänner lära oss att acceptera!