magdjuret

I fredags blev jag smittad av nåt slags magsjukevirus. Som väl är blir jag aldrig magsjuk så att jag kräks, och helgens smitta har ändå varit lindrig. Jag har mått konstant illa, men ändå inte så att de begränsat mig så mycket. Med de som vågat tagit risken har jag kunnat umgås med, jag har kunnat ätit nästan som jag brukar - men blivit trött av illamåendet och behövt springa på toa mer än vanligt. 

 

Illamåendet får mig att tänka på förra året vid den här tiden, då jag i mitt värsta skov hitills mådde så illa att jag knappt fick i mig vatten. Att läsa eller göra någonting över huvud taget var uteslutet, då var det vila, ljudböcker och tv-serier som gällde för att jag skulle orka ta mig igenom ännu en dag med illamående och utmattning. Hur orkade jag egentligen då, och oftast med ett gott humör? Ja,jag hade ju inte så mycket val, att vara bitter har aldrig hjälpt mig - även om de stunderna också måste få plats och rum. Nu i efterhand är jag så otroligt tacksam över hur jag mår idag - hur medicinerna verkat mot inflammationen och vänt mitt liv - och samtidigt är jag så stolt över mig själv, vad jag klarar av att ta mig igenom. Något som jag lärt mig genom min sjukdomsresa är att ta vara på de bättre dagarna och stunderna, och glädjas över det jag orkar och klarar - samt att tillåta mig själv att vila när jag behöver det, utan att känna stress och bitterhet över det jag missar.

 

I morse vaknade jag av illamående, och idag blir det en återhämtningsdag så att jag orkar med praktiken i morgon. Jag ska samla lite krafter snart ute i ljuset, sen kanske det blir ett bad och lite läsning.