magdjuret

Inatt räckte det med citodon för värken så fick jag sova :) Trodde att det skulle bli en lång sömnlös natt, så skönt att citodonen hjälpte denna gången! Sömnen är så otroligt viktig för att jag ska hålla ihop. Idag är det dags för humira igen. Ska ringa sjuksköterskorna innan och berätta att jag varit förkyld länge, men att det släppt lite i bröstet nu. För säkerhetsskull.

Trots att magen gjorde sig påmind just då jag tänkt resa söderöver känner jag mig förvånansvärt lugn. Det får bli som det blir och oavsett kommer det bli bra. Jag längtar efter syster och syskonbarnen, men de finns ju också kvar därnere till en annan gång! Dessutom planerar de att komma upp hit i höst. Om jag blir kvar här över helgen blir det teater och kanske en liten fest med teatergruppen - och det känns ju också väldigt kul :)

Det är så härligt att jag kommit igång med teatern igen! Den har hjälpt mig många gånger i livet. Hållit mig ovanför ytan i tonåren när livet gick emot mig. Ett forum för lek, skratt och känslor av alla de slag. Ett sätt att ta platsen och utrymmet som jag annars i livet haft svårt för att ta. Och lära sig ta den, utanför teatern också.

Är lite citodonsnurrig i huvudet, så ska vila tankeverksamheten ett tag. Lite Glee kanske :)