magdjuret

Jag gjorde "resan" i tisdags. Jag utgick från ett emotionellt problem som har med rädsla att göra. Sen "reste" jag med hjälp av en vän genom rädslan och andra underliggande känslor tills jag kom till ett lugn. Tog med det lugnet upp genom de andra känsloskikten och hade vid ett skikt ett inre samtal med två personer som på något sätt gjort mig illa. Förlät, och fortsatte upp till skiktet av rädsla. Och jag känner mig faktiskt lugnare efteråt! Sen att jag fick en kanonförkylning, som redan tagit fart lite innan "resan" - förvånar mig inte det minsta. Min kropp är minst sagt bra på att reagera på det mesta...

 

Vet att det låter asflummigt, och jag var och är fortfarande skeptisk till mirakelgrejjer - men detta är ett väldigt enkelt sätt att tillsammans med en partner jobba med sig själv och sin gamla skit utan att det ska kosta massa. Jag kommer absolut göra det flera gånger, och ska också testa den "fysiska resan" som är ännu mer inriktad på att försöka läka kroppen.

 

Boken "resan" och resanmetoden är framarbetad av Brandon Bays, som lyckades bota sig själv från en stor tumör i magen. Jag tänker inte sluta med mediciner och få för mig att jag kommer kunna "bota" mig själv helt - men i min kropp finns så oändligt mycket gammalt känsloskräp som satt sig, och jag är övertygad om att det också är en av grunderna till att jag har crohns. Det kan ju i alla fall inte bli sämre av att jobba med sig själv tänker jag. Jag vill ju som aldrig sluta utvecklas!

 

Efter resan blev jag alltså helt däckad i förkylning. Nu har det vandrat ner i bröstet och jag hoppas verkligen det ger med sig till nästa vecka då det är humiradags.

 

Jag har också varit på ett möte inför min arbetsträning, igår. Känns spännande men också läskigt. Hur ska jag klara av ett vanligt arbete? Jag känner mig så osäker när det kommer till det området. Plugga kan jag. Jag har också arbetstränat innan även om det var ett tag sen, men sen - när jag ska ut på riktiga arbetsmarknaden med mitt magdjur i släptåg - kommer jag ens kunna ta mig in där med mina förutsättningar. Det är ju svårt att få jobb som det är....

 

Nåja. Det är inte än så jag försöker släppa det. Nu ska jag ju arbetsträna först just för att se var min kapacitet ligger. Framtiden kommer att läsa sig, på något sätt. Ingen idé att stressa upp mig för det, även om tankarna kommer ibland. Men just nu ser jag så himla mycket fram mot arbetsträning, och det är ett stort steg på vägen :)