magdjuret

Jag läste om ett nyfött tvillingpar, där den ena fötts med ett hjärtfel. Någon klok sköerska hade då lagt dom i samma säng, och lagt den friska tvillingens arm runt den andra, som i en lång kram. Tvillingen med hjärtfelet hade blivit bättre och överlevt. Kramen hade räddat liv :)

 

Jag brukar ofta tänka på det, hur viktigt det är med kramar, kärlek och närhet. Jag har själv haft svårt att ta emot men bra på att ge närhet under största delen av mitt liv. Nu övar jag mig på att ta emot den också, det är svårt och lite läskigt men också en sån härlig känsla! Jag tror verkligen att kramar kan få oss att må så mycket bättre. Det är ju också bevisat i vetenskapliga studier att beröring frigör oxytociner, lugn och må-bra hormon som gör att en mår bättre och att kroppen läker snabbare! Och om du inte har någon annan i närheten att hålla om, så vet att du själv alltid finns där - du kan krama om, stryka och ge beröring till dig själv som ger lika mycket oxytociner som någon annans beröring! Här är en bra artikel om beröring :

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/omsint-beroring-far-kroppen-att-jubla

 

Själv behöver jag som sagt öva på det där med att ta emot beröring på ett positivt och kravlöst sätt, men också på att känna igen var mina gränser går och sätta dom. Det har jag bland annat gjort genom den taktila massagen jag går på, men också genom egenmassage och beröring av andra nära i mitt liv.

 

Tänk att beröring kan rädda liv. Kroppen är rätt fantastisk ändå! I mitt liv vill jag fortsätta att ge och ta emot beröring, och då inte bara beröring i den snäva ramen för en kärleksrelation. Tänk så mycket lugnare och bätrre världen skulle bli om vi kunde beröra varandra lite mer :)