magdjuret

Nu är den här igen, stressen över allt jag kan göra för att må bättre. Det är för mycket att välja på!!! Har en pärm med tips från kloka människor jag sökt hjälp av; zonterapeut, näringsterapeut, qi-gong instruktör, ayur-veda specialist, kinesiolog, yogainstruktör, rosenterapeut, taktilmassör samt terapeuter av olika slag... Försöker att andas lugnt och tänka att jag inte måste göra allt, att jag kan prioritera det som känns bäst för mig just nu. Som jag redan nämnt har jag tänkt fokusera på yoga och ayurvedaråden i min egen takt i höst, samt taktilen en gång i månaden. Ska verkligen försöka tagga ner stressen kring återhämtningen, det ger ju motsatt effekt.... Inte klandra mig själv för det jag inte gör, utan faktiskt berömma mig själv för det jag gör, om det så är jättelite - för att må bättre :)

 

Det märks att jag gått i KBT-terapi, jag har lärt mig stapla upp problem och lösningar rätt effektivt ;) Just att söka hjälp av terapeuter av olika slag är, trots min stress ovan - något jag VARMT rekommenderar. Det kan vara en djungel att hitta hjälp som passar just dig, men när du väl hittar en person som du känner dig trygg med är det så värdefullt!!! Många alternativa och privata terapeuter och behandlingar kostar ju en mindre förmögenhet - men det finns också hjälp att få inom hökostnadsskyddet! När jag fick mitt crohnsbesked (på uppvaket efter en stor operation av tunntarmen...) blev jag helt förtvivlad - jag hade ju kämpat på med magen så länge och trodde jag skulle bli frisk av operationen! Jag bad att få komma till en kurator och hänvisades till en kurator vid kirurgmottagningen - som jag sedan gick till "gratis" under nästan 2 års tid! Hon var helt fantastisk och hjälpte mig mycket kring att "tagga ner", inte ställa så höga krav på mig själv smat att uppskatta det lilla i vardagen istället för att fokusera på allt jag INTE kunde göra pga min sjukdom.

 

Det var också min kurator som tipsade om en kurs i basal kroppskännedom hos en sjukgymnast inom landstinget. Där jobbade vi mycket med avslappning, att känna in vad vår kropp, hantera stress m.m. Gruppen pågick under ett års tid. Jag har också via landstinget gått i en annan terapigrupp, med fokus på andra problem i livet än magen - men jobbiga erfarenheter i livet sätter sig ju gärna som bekant där...

 

Det jag vill säga med detta är: Tveka inte att söka stöd! Med denna skitsjukdom behöver vi det, och borde erbjudas det automatiskt enligt mig. Om du inte har pengar att söka alternativ el privat hjälp - så finns den inom högkostnadsskyddet! Det gäller bara att ligga på, kolla runt vad som finns i just där du bor, och vad som kan passa dig. Ge inte upp om du inte hittar rätt på en gång, det finns andra terapeuter/sjukgymnaster/grupper och vägar att gå. Jag vet att det är svårt när man är sjuk, men vi har faktiskt rätt att kräva stöd -för den här sjukdomen går hårt inte bara mot kroppen utan även psykiskt. Många crohnare med mig är såna att vi gärna kämpar på in i det sista, och att vi ska klara oss själva. Att våga släppa in stöd utifrån är ett stort steg men ger så himla mycket tillbaka - jag hade nog minst sagt gått under i min strävan efter att vara "ensam och stark" om jag inte sökt stöd. Nu vet jag att min styrka inte ligger i att kämpa på i ensamhet tills jag går under - utan i att varva ner, minska kraven på mig själv, lyssna på min kropp och söka stöd hos andra när jag behöver det :)