magdjuret

Jag har ett par extremt intensiva veckor bakom mig, där jag ansträngt mig över gränsen vad jag pallar konstant. Död, begravningsförberedelser, begravning, sorg, känslokaos och mitt i alltihop jul med allt vad det innebär. Nu har det äntligen lugnat sig lite och jag far hemåt om ett par dagar. Ska bli skönt med någorlunda normal vardag igen, både för magdjuret och resten av mig.

 

Det fantastiska mitt i all bedrövelse har varit känslan av att faktiskt kunna äta. Två jular tillbaka har jag inte kunnat äta någon julmat alls, i år blev det en liten kompott av julsmak i gommen. Härligt, även om magen tyckte att den var i det fetaste laget (rödbetssallad, aburginesill och ris a´la malta). Godiset har jag prioriterat bort, men bara känslan av att faktiskt kunna äta mer mat gör mig så lycklig. Jag förstår inte hur jag överlevde mina två år utan vanlig mat, de är som bortträngda från mitt minne nu...