magdjuret

Jag är inte mycket för julmat. Den har alltid gjort mig på dåligt humör eftersom folk proppar i sig så mycket kött kring jul. De veganska alternativen har jag inte kunnat äta på länge, och även om jag är mycket bättre i år blir det ändå svårt med allt fett, potatis och soja som mycket veganskt är baserat på. Men jag sörjer inte julmaten eftersom den, vegansk eller inte - aldrig riktigt fallit mig i smaken. Rödbetssallad och tomtegröt hör till det jag gillar med julmaten, och det går nog att ordna i år.

 

Värre är det med min "julmatsfavorit" : LUSSEBULLAR! Jag skulle kunna leva på enbart lussebullar om det gick, för det är verkligen något jag älskar. Men nu för tiden tål jag inte ens en lussebulle. Jäst, socker, fett och mjöl är ingen hit för min mage :( Jag fick en av grannarna i förrgår när de bakat. Den smakade precis så himmelskt som jag minns det. Och jag ångrade mig bittert en timme senare. En kort stunds himmelsk njutning mot ett maghelvete = inte värt. Jag får försöka krydda riset och risgrynsgröten med saffran. Kanske jag kan testa att göra saffranschapatis (indiskt ojäst bröd). Min gom saknar lussebullarna men inte magen. Så jag ska lyssna på magen och undvika lussebullar även i fortsättningen!