magdjuret

Jag brukar inte ha deppdagar. Brukar vara stark, hålla mig över ytan, kämpa mig igenom smärtor och vidrigheter och vara euforisk de dagar jag mår bättre och orkar mer. Men inte idag. Kanske beror det på den eftertanke jag fick under earth hour igår,när jag satt i den stilla lägenheten med tända ljus, virkade en mormorsruta till tystnaden och bara tillät mig reflektera och känna. Över de senaste tre månaderna, att det varit så lång tid, som jag spenderat med att kämpa med magdjurets krumbukter. Som jag i princip fåt isolera mig här hemma med dator och tv som sällskap. Som jag ändå hållt humöret uppe - det kommer bli bättre! Och det kommer det! Det är bättre, idag mår jag bara lite illa och det är för att jag åt något som jag inte borde ätit i morse. Men tomheten finns där, kommer ibland ifatt. Tre månader. Det är jävligt lång tid, nästan 4 månader om jag ska vara ärlig. Har som missat hela vintern och kan inte ens se det i tidsperspektiv, att det varit så lång tid.

Tankar om framtiden. Vad ska hända med mig? Arbetsträning igen, JOBB?? känns nöstan overkligt att föreställa sig...Boende, drömmar bort från stan men ändå tillgängligheten. Ochatt bo med andra. Det käns som att magdjuret är på väg åt rätt håll nu, att den inte tar lika mycket energi, även om vägen kvar är lång med vad jag kan ätaför att må bra och allt. kanske det är då såna här lite melankoliska tankar får plats att komma...dagar då jag inser hur lång tiden varit, hur stilla min värld har stått med fokus på magen medan saker hänt utanför.

Ligger med min nya värmekudde i sängen (good bless värmekuddar - vad skulle jag gjort utan dom???? Och katten bredvid. Jag låtsas också vara katt idag, förutom att jag käkar piggelin och dricker citronsaft samt fipplar med datorn mellan varven.Det är grått snöväder ute. Men det kommer bättre stunder både för magdjuret och mitt sinne, jag är ju oftast en glad skit:)